IMG_3142.JPG

Det var egentligen till mig själv som ugglemössan skulle bli. Men den blev för liten. Så Rosalie fick den istället.
Jag hinner nog göra en hel del ugglemössor till innan vintern är över.

Sa jag att jag är med i en grupp som stickar mössor, vantar, halsdukar och tröjor till hemlösa och kvinnohus?
Vi har otroligt kul. Får garn och stickor skänkta av människor och garnbutiker. Just nu stickar vi till ett julfirande för hemlösa där det delas ut julklappar. Det är någon tysk schlagersångare som har hand om det.
Fråga mig inte vem dock. Tysk schlager är not my piece of cake. At all.

Okej, någon som har en idé hur jag kommer ur detta periodbloggandet? Känns som det är ganska destruktivt beteende för min stackars blogg. Help? Med tanke på vilka förändringar som stormat genom mitt liv det här året så känns det som att bloggen också kan få förändras lite. Tror det är just det som skulle behövas just nu.

Men ja, tänkte väl mest säga: jag slutade ju på det där sälja-till-chefer-på-svenska-företag-över-telefon jobbet. Tack Gode Gud för det.
Mina yoghurttallrikar var till hälften fyllda av tårar varje morgon jag skulle åka dit. Så jag slutade. Så drog jag ut en tand, blev sjuk, blev sjuk igen, orkade söka några jobb och på onsdag börjar jag på ett av dom. Det kommer bli kul!

Just nu sitter jag på ett café i Kreuzberg med en sallad omringad av ett gäng svenskar som inte känner varandra. Och nu när jag väl skriver så står det såklart stilla i huvudet. Vad ska jag skriva?
Men jag behöver idéer i alla fall. Vad jag ska göra med den här bloggen? Help.

Två turister på pendeltåget. De diskuterar en bilolycka på Kurfürstendamm

Turist 1: Ja bilen körde rakt över korsningen, började snurra runt och krockade med fem andra bilar.
Turist 2: Okej, hur gick det då?
Turist 1: En person dog. När polisen kom dit kom det fram att föraren inte hade körkort och att han var alkoholpåverkad.
Så går det när man ser på för mycket actionfilmer.

Ni är helt fria att gissa åldern

Jag var hos en käkkirurg idag.

Hur min gamla tandläkare i 24 års tid lyckats missa att jag har visdomständer är för mig ett mysterium. ”Du kan vara helt lugn, Emelie, du har inga visdomständer och det kan du vara lättad över”.
Vilket jag naturligtvis också har varit.
Tills i förrgår.

”Frau E, våra röntgenbilder visar att Ni har visdomständer i underkäken. Dessa måste opereras bort snarast, annars riskerar Era mjölktänder att ramla ut. Det finns nämligen inga nya tänder under Era mjölktänder”
Jag har mjölktänder kvar?!

Det gick dock inte att ta fel på när man såg röntgenbilden. Två mjölktänder kvar utan anlag till nya. Roligt… Och det känns ännu roligare att han lyckats missa även den informationen till mig.

Så nästa tisdag är det dags. Visdomständerna ska ut. Och jag undrar lite hur man peppar sig själv inför det? Min sinnesstämning är överhuvudtaget inte på topp just nu heller.
Precis innan jag såg visdomständerna på röntgenbilden hade jag sagt upp mig från jobbet.

Jag är nog just nu en ganska bra definition på ett nervvrak.

Gråter över ett valresultat som enligt mig är en katastrof och gråter över att behöva gå till ett jobb jag  H A T A R.

Nånting inom mig har gett upp. Normalt sett sitter jag på tåget vid den här tiden. Inte idag. I eftermiddag ska jag ägna mig åt att leta nytt jobb. Mitt avskedsmejl till kollegorna har jag redan skrivit i huvudet. Jag tänker inte stanna en minut längre än jag måste.
Finito.

 

IMG_3082.JPG
I just love this

Ännu en helg ute i Brandenburg. Denna helg i närheten av Fürstenwalde.

Ja, vi badade. Med en termometer som visade 28 grader, och floden som rinner förbi några hundra meter bort fanns inget annat på kartan.
Så har helgen i övrigt ägnats åt att grilla, sitta vid lägereld, prata, äta, baka, bada. Och nu är jag tillbaks inne i Berlin och drömmer om att det ändå är rätt mysigt därute på landet [samtidigt som en del av min hjärna höjer ett varnande finger, aja baja!].

Underskriven har även gjort bilpremiär i Tyskland. Lagom till att prövotiden gått ut. Två veckor kvar, men vaddå. Och jag som hittills varit så rädd för att åka bil att jag vid några tillfällen gråtit av skräck, tyckte helt plötsligt att det var otroligt härligt att susa fram på Autobahn. Jag censurerar dock hastigheten om typ mormor skulle råka hitta hit.
Underskriven lyckades även missa två avfarter och köra en alldeles för lång väg hem.

”Alltså svänger du inte av nu så hamnar vi i Hamburg”.
”Men Hamburg är fint, jag åker hellre dit än går till jobbet imorgon”.
”Jo men bensinen räcker bara i 10 kilometer till”.

Kommunikationen överskrider allt.
Det var rätt svettiga minuter innan vi lyckades hitta en bensinmack. Och jag gjorde nog min snyggaste parkering någonsin. Synd att macken var obemannad.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: