Två turister på pendeltåget. De diskuterar en bilolycka på Kurfürstendamm

Turist 1: Ja bilen körde rakt över korsningen, började snurra runt och krockade med fem andra bilar.
Turist 2: Okej, hur gick det då?
Turist 1: En person dog. När polisen kom dit kom det fram att föraren inte hade körkort och att han var alkoholpåverkad.
Så går det när man ser på för mycket actionfilmer.

Ni är helt fria att gissa åldern

Jag var hos en käkkirurg idag.

Hur min gamla tandläkare i 24 års tid lyckats missa att jag har visdomständer är för mig ett mysterium. ”Du kan vara helt lugn, Emelie, du har inga visdomständer och det kan du vara lättad över”.
Vilket jag naturligtvis också har varit.
Tills i förrgår.

”Frau E, våra röntgenbilder visar att Ni har visdomständer i underkäken. Dessa måste opereras bort snarast, annars riskerar Era mjölktänder att ramla ut. Det finns nämligen inga nya tänder under Era mjölktänder”
Jag har mjölktänder kvar?!

Det gick dock inte att ta fel på när man såg röntgenbilden. Två mjölktänder kvar utan anlag till nya. Roligt… Och det känns ännu roligare att han lyckats missa även den informationen till mig.

Så nästa tisdag är det dags. Visdomständerna ska ut. Och jag undrar lite hur man peppar sig själv inför det? Min sinnesstämning är överhuvudtaget inte på topp just nu heller.
Precis innan jag såg visdomständerna på röntgenbilden hade jag sagt upp mig från jobbet.

Jag är nog just nu en ganska bra definition på ett nervvrak.

Gråter över ett valresultat som enligt mig är en katastrof och gråter över att behöva gå till ett jobb jag  H A T A R.

Nånting inom mig har gett upp. Normalt sett sitter jag på tåget vid den här tiden. Inte idag. I eftermiddag ska jag ägna mig åt att leta nytt jobb. Mitt avskedsmejl till kollegorna har jag redan skrivit i huvudet. Jag tänker inte stanna en minut längre än jag måste.
Finito.

 

IMG_3082.JPG
I just love this

Ännu en helg ute i Brandenburg. Denna helg i närheten av Fürstenwalde.

Ja, vi badade. Med en termometer som visade 28 grader, och floden som rinner förbi några hundra meter bort fanns inget annat på kartan.
Så har helgen i övrigt ägnats åt att grilla, sitta vid lägereld, prata, äta, baka, bada. Och nu är jag tillbaks inne i Berlin och drömmer om att det ändå är rätt mysigt därute på landet [samtidigt som en del av min hjärna höjer ett varnande finger, aja baja!].

Underskriven har även gjort bilpremiär i Tyskland. Lagom till att prövotiden gått ut. Två veckor kvar, men vaddå. Och jag som hittills varit så rädd för att åka bil att jag vid några tillfällen gråtit av skräck, tyckte helt plötsligt att det var otroligt härligt att susa fram på Autobahn. Jag censurerar dock hastigheten om typ mormor skulle råka hitta hit.
Underskriven lyckades även missa två avfarter och köra en alldeles för lång väg hem.

”Alltså svänger du inte av nu så hamnar vi i Hamburg”.
”Men Hamburg är fint, jag åker hellre dit än går till jobbet imorgon”.
”Jo men bensinen räcker bara i 10 kilometer till”.

Kommunikationen överskrider allt.
Det var rätt svettiga minuter innan vi lyckades hitta en bensinmack. Och jag gjorde nog min snyggaste parkering någonsin. Synd att macken var obemannad.

Är det bara jag som är helt inkompetent inom www-världen eller är verkligen utbudet av information inför det här valet så uruselt?

Jag använde mig av en sökmotor på internet som heter Google. Utöver resultat som valmyndigheten, partiernas egna hemsidor och tidningarnas valsidor där man kan läsa artiklar i stil med vilket parti som har högst antal bantare [observera att detta var Svenska Dagbladet, svensk media är fortfarande långt från att  hamna i världsklass].
Med en internetuppkoppling i telefonen som helt försvinner ibland [Brandenburg, kära Brandenburg], gjorde jag Valkompassen och jag blev långt ifrån nöjd. Kristdemkoraterna? Nej tack. Då kan jag väl skita i allt och börja laga mat istället?

Saken var den att den där kompassen gjorde mig ännu mer förvirrad. Om jag varit säker på vad jag vill rösta på sen ungefär ett års tid, så blev jag igår plötsligt osäker. Jag vet vad som känns bra att rösta på i och med min grundinställning. Men när jag tittar på de enskilda frågorna på valkompassen måste jag ibland rygga tillbaka. Och nu behöver jag tips. Finns ingen bra neutral sida där de olika partierna finns uppradade och hur de står i olika frågor? Det är det jag letar efter.
Att kolla på debattprogram på SVT har jag varken tid eller lust med. [Funkar säkert att somna till i och för sig].

Ja i Sverige har väl detta ältats i ett år nu. Men jag har inte varit i Sverige sen i julas och då fanns inga valplakat uppsatta. [Eller, det tror jag i alla fall, jag var inte riktigt observant på det då].

På tisdag är det sista dagen vallokalen på ambassaden i Berlin har öppet. Så jag har 48 timmar på mig att bestämma mig. Jag börjar med att baka en kladdkaka.

Bon Dimanche à tous!

IMG_3069.JPG

Jo, alltså jag har tänkt varje dag en massa perfekta idéer om vad jag ska blogga om.
De nya omgivningarna, hur mycket jag älskar mitt nya rum, hur mycket jag hatar mitt nya jobb, samt lite annat smått och gott. Men, när jag går hemifrån klockan 07.25 och kommer hem tidigast 22.45 så blir det inte riktigt prioriterat. Tyvärr.
Nu är det friday night och för tredje helgen i rad [borträknat med flytthelgen] så kommer jag åka ut till Brandenburg över helgen igen.
Jag har hunnit utforska Brandenburgs omgivningar den senaste tiden betydligt mer än mina nya hoods i stan. Hittills har jag bara hunnit lära mig vägen till och från bussen/tunnelbanan/pendeltåget.
Men tiden kommer, den kommer.

Ikväll är första kvällen överhuvudtaget som jag sitter här i nya lägenheten, har ätit middag och bara njuter av att kolla på en serie på datorn, en massa tända ljus och med en triljon syprylar över hela skrivbordet.

Friden i det här rummet.

Ett slags lugn som jag aldrig fick i mitt gamla rum.

I somras när jag inte hade en aning om hur livet skulle vara nu i höst, så var det precis så här jag tänkte att första helgen i september skulle vara.
Ljusen, tv-serien i bakgrunden, tekoppen och min sylåda som jag tog med från Sverige i vintras.

Bara soffan som saknas. Och en symaskin. Och några gardiner.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: