Den här boken fick jag av en mamma i en familj som jag jobbar hos. Efter lite googlande har jag hittat att den heter Life of Pi på engelska och Historien om Pi på svenska.
Boken har vunnit en hel del priser, men, ja… Jag är inte riktigt lika euforisk. Anledningen till att jag läste ur den var nog just därför att jag fick den, och vill kunna säga att jag verkligen läst den.
Den handlar om Pi som överlever när fraktskeppet sjunker mitt på Stilla havet, hela hans familj dör. Han sitter i en räddningsbåt med en zebra, hyena, apa och en tiger. Till sist har tigern ätit upp alla djuren – men inte Pi.
Boken säger att man ska ”börja tro på gud” efter att ha läst den. Och i grunden handlar det mycket om tro och religion. Jag är inte religiös, och troende är jag inte heller. Däremot är hon som gav mig boken troende och hon berättade att hon inte kunde lägga bort boken när hon väl läst den. (Vi har annars väldigt lika tycke om böcker).
Såklart ville jag veta hur det gick för Pi, men eftersom allt är så överdetaljerat beskrivet och vissa delar av boken så oändligt sega så ögnade jag igenom säkert hundra sidor.
Jag funderade ibland på hur detaljerat man kan beskriva en vardag på en räddningsbåt mitt på Stilla havet? Vissa delar av boken är dessutom så surreala att jag tyckte det kändes löjligt.
Men boken var väldigt poetisk, beskrivande och djup. En fin bok, men inte någon jag kommer läsa om. Det som var bra var väl att jag fick öva tyska adjektiv som jag aldrig nånsin hört förut
Nu funderar jag lite på vad jag ska säga till hon som gav mig boken (för 1½ år sen förvisso), och så länge kommer jag läsa vidare i den engelska Oliver Twist.