Vissa saker gör mig arg. Tex. orättvisor i världen. Orättvisor runt omkring mig. Mot barn och djur. Så finns det det som gör mig ännu argare, nämligen när människor medvetet behandlar andra människor eller djur illa, kränker eller hånar.
Idag blev jag arg. Herr F är medlem i någon som kallas för ”Studentenverbindung”. Igårkväll kom han hem väldigt sent och jag vaknade av att han tappade nycklarna, välte skor, ramlade över fåtöljen i hallen och jag fattade att han var väldigt full. Dom brukar dricka mycket på det där stället, men jag kan inte minnas att jag någon gång sett Herr F så full att han ramlar omkring över möbler.
Enligt en professor på Nordeuropa institutet kan en Studentenverbindung jämföra med Värmlands nation i Sverige. Tyvärr har jag ingen aning, så jag kan inte säga någonting om det. Förbindelserna finns i alla fall sen 1800-talet någon gång och om jag får säga det själv har de inte utvecklats nämnvärt sen dess. Så då kan ni ju föreställa er vad jag menar.
Det är endast män som får börja i förbindelsen. Kvinnor är välkomna ett fåtal gånger per år, då oftast männens flickvänner/fruar.
Allting handlar om att dricka alkohol, äta mycket och festa. När man börjar är man ”Fuchs” alltså en räv. Man får en mössa som påminner om studentmössan och band till sin till kostymen. Det finns många förbindelser i landet så alla har sina speciella mössor och band. När man sen inte är student längre och man börjar arbeta och tjäna pengar då ska man betala en summa till förbindelsen så att de nya studenderna dvs. rävarna ska kunna börja och ta del av allt. All mat, alkohol osv. betalas alltså av alla de som en gång var rävar – för man kan bara under krångliga omständigheter kliva ur. Syftet med alltihop är att ”Alte Herren” de gamla herrarna som har tjänat pengar som gräs genom yrkeslivet och har kontakter i hela världen ska kunna förmedla sina kontakter vidare och för att de nya studenterna ska kunna få ta del av det, för allting blir ju lättare med kontakter. Trots alla strikta regler så är det ju ett ganska bra syfte, det tycker till och med jag.
Det finns dock en baksida [förutom att de förknippas med högerextremister]. Igår visade sig den stora baksidan. Herr F har varit räv i över ett år och nu skulle han kliva upp ett steg på statuslistan. Det sker genom nån form av dubbning. Ja ni hör ju, det är så löjligt så det finns inte ord. Och vi har pratat om det där många gånger, att jag bara tycker att det är löjligt.
Dubbningen som Herr F skulle gå igenom bestod av att hålla ett tal. Efter talet och som avslutning på kvällen skulle han dricka två och en halv liter öl på trettio minuter. Och vi är i Tyskland, Leute. En öl i Tyskland är som en starköl i Sverige.
Ja man kan ju tycka att en tjugofemåring är kapabel att själv stå för sina handlingar och säga nej. Och ja han kan verkligen tala för sin sak. Men tänk er då ett 30-tal 70-åriga gubbar samt ett antal studenter som står och klappar i händerna och vrålar och skriker att man ska dricka nu för att vara en riktig man. Dricker du inte nu så är du en vekling och klarar inte det simpla provet.
Fyrtio personer mot en. Och de flesta av dom är 65+. En tisdagkväll.
Men nejdå, man dricker ju inte bara för att. Nädå, som bevis för att man nu inte är en räv längre – får man ett nytt band med någon sorts (plast?)medalj i någon guldliknande färg på. Det är ärofyllt, förstår ni.
Efter att Herr F ramlat över fåtöljen i hallen belägrade han badrummet i tre timmar för att kräkas. Tyvärr råkar mitt rum ligga bredvid stora badrummet…
Imorse ställde jag honom frågan; om det där fina syftet som han pratar så varmt om, verkligen är värt det. Värt att ligga tre timmar halvt redlös på ett badrumsgolv och kräkas? Är det värt det för att få en plastmedalj av de där fina gamla herrarna i sina kostymer?
Herr F har länge pratat om det där fina syftet och att han har tyckt att det har varit mest roligt på de ambassadbesöken, de där sällskapskvällarna med mat i mängder, där fina resorna på fina hotell där de olika förbindelserna tävlar mot varandra om vem som är bäst. På att dricka alkohol. Så att de står framför det där fina hotellet och kräks i buskarna. För man får inte tacka nej. Det är ett stort fel. Idag sa han ingenting när jag frågade honom. Han orkade antagligen inte svara.
Jag läste någonstans att många av rävarna som tillhör förbindelsen söker hjälp för att de inte klarar av pressen. Du måste vara där ett visst antal gånger i månaden, du måste dricka ölen de ger dig. Du måste, du måste.
Är det värt det? Sen att de som söker sig till de där förbindelserna i min otroligt subjektiva syn mest är konservativa mansgrisar är en annan sak. Hårda ord, men det finns inte en person från förbindelsen som Herr F tagit med hem och som jag tyckt varit trevlig. De har allihop behandlat mig och Fröken Se som om vi vore en treåringar och inte har någon som helst intelligens. Varje gång det kommer hit nån därifrån flyr jag fältet eller låser in mig på mitt rum.
Och han är ju bara en av dom. Nästa månad är det någon ny som står på tur att sluta vara räv och gå ett steg högre. Så då kommer de stå där igen på en tisdagkväll, antagligen även Herr F. Vråla, skrika och skratta, dunka varandra i ryggen och tvinga i den ännu mer alkohol.
De som sitter längst fram här är framgångsrika ”Verbindungsstudenten” som ska få en medalj. Vad som krävs för att man ska räknas som framgångsrik där vet jag inte. Druckit mest öl? Eller att man skrev ett bra husarbete?
Här är fler bilder där man ser tydligare vad det handlar om
Och för den som undrar – om det är varmt får de inte knäppa upp skjortan mer än två knappar. Och tar de av sig mössan och lägger på bordet kan någon av de äldre herrarna hälla öl i den och det måste du dricka upp. Nu slutar jag skriva.
