Efter åtta timmars bussfärd och lite tågåkande så stod jag här. I en by i Oberbayern. Där kossor och getter strövar mitt i byn. Där män går runt i gröna hattar med fjädrar i. Där alla man mötte artigt hälsade ”Grüß Gott” [Hälsa Gud] när man möttes. 

Det är så fint att jag vill gråta lite. Imorgon ska jag antingen vara inne i München. Eller ännu längre ner mot bergen. Jag har fortfarande inte bestämt mig. Och det kommer nog blir vädergudarna som får bestämma åt mig. 

IMG_5886

Idag, den 25 juli 2016 skrev jag ut mig som student på Humboldt-Universitetet i Berlin.
Ångesten är total!

Att ha studentstatus i Tyskland är en väldigt fördelaktig status eftersom man inte bara får rabatt på olika saker utan har stora fördelar när det gäller försäkringar osv. Samt att man får årskort på lokaltrafiken.
Det är detta som ger mig ångest nu
What have I done?!

I oktober är det fem år sen jag skrev in mig på Humboldt. Utan att ha en aning om vad det betyder att både studera eller överhuvudtaget det jag hade valt att studera. Nu fem år senare säger jag Auf Wiedersehen.
Tack men nej tack. Detta är inte för mig.
Åren på universitetet har varit de värsta i mina liv. Ändå har jag ångest nu när jag skriver ut mig, mest på grund av finansiella skäl.

Jag inte hunnit skriva här vad som är anledningen till att jag skriver ut mig från universitetet. Men jag har kommit in på MTA-utbildningen i Potsdam. Medicintekniker utbildningen.
Så jag kommer gå från studentstatus [rang nr. 1 i tyska hierarkier], till Fachschüler status [rang nr. 2418539283 i tysk hierarki].
Många vrålar rakt ut när jag säger det.
Men nu är det så.
Och jag är livrädd.

Jag gillar uppenbarligen inte förändringar…

IMG_5819

Det blev en paus visst… En ganska lång som jag inte alls hade tänkt ha. Jag vet inte varför, att jag har mer jobb och mindre tid? Mindre inspiration? Jag vet inte. Få se om nån ens är kvar längre.

Jag slänger upp en bild från i början av juli när Rosalie fyllde sju år och vi tog med tolv sjuåringar till en porslinsfabrik…
Königliche Porzellan Manufaktur som ligger vid S-bahn Tiergarten. Absolut värt ett besök om man är intresserad!
Not really den mest supersmarta idén med en massa sjuåringar dock, men jag måste ändå säga att de skötte sig väldigt bra allihop och de verkade tycka att det var väldigt roligt.
Som avslutning fick de måla en varsin tallrik som de sen kunde bränna i ugnen hemma.

Ja vad har jag annars gjort?
Jobbat.

Och nu har jag [obetald] semester i några veckor. Så det är kanske därför jag skriver igen?

Jag har i alla fall åkt på nåt virus eller nån bakterie för just nu har jag feber. Och den måste försvinna snabbt för på tisdag åker jag till München och ska vandra i Alperna.
Ni anar inte hur länge jag har väntat på detta. Och nu äntligen.
Bara det att denna resa följdes upp av diverse oväntade incidenter som gett mig extrem ångest. Och gårdagens händelse gjorde det väl knappast bättre. Särskilt inte med tanke på att jag faktiskt hade tänkt åka den här veckan.
Då hade jag med all sannolikhet inte tagit mig därifrån, men tack och lov var jag inte där. München är och har länge varit min stad så det kändes väldigt jobbigt igår och jag tänker absolut inte avboka resan pga det.

I Berlin var allt lugnt. I alla fall där jag var.
Jag och Olivia hade bestämt att träffas på hörnet klockan sju för att sätta oss vid Lietzensee och äta glass.
När vi står och funderar på glassvalet så hör jag någon fjärran radioröst säga ”Olympia-Einkauf-Zentrum” följt av ”mehrere Schüsse” [flertal skott] som sen överröstades av svamlet runtomkring. Men jag visste direkt att det handlade om München och att det hade hänt nånting.
Jag och Olivia satt hela kvällen nere vid sjön och allt var som sagt lugnt.

En sak som jag verkligen kommer att tänka på i såna situationer är att man idag tänker ”Ja men då kan man ladda ner en app och sen kan man blablablabla”. Väldigt mycket handlar om att man genom sin smarta telefon ska kunna skriva på diverse sociala medier eller nån katastrofapp eller what so ever, för att hålla anhöriga lugna. Att man är i säkerhet någonstans.
Men i det här tekniska u-landet Tyskland så funkar inte detta. I såna situationer blir smarta telefoner otroligt osmarta, och när min internet-flat på 200 MB är slut, då funkar i stort sett ingenting. I går kunde jag inte ens ladda upp Nyhetsapparna för att de var överbelastade.

Det är precis det som händer också i såna situationer. Det går inte att öppna några som helst appar eller ringa nån. Dels för att 3G [ja 3G om man har tur, glöm 4G. I vissa fall får man nöja sig med GPRS] nätet är totalt överbelastat, men även för att det många gånger inte erbjuds mer än några hundra MB av telefonoperatörer som man kan surfa med.
Jag läser en massa sura kommentarer på tyska mediers facebooksidor där folk gnäller om att det finns de som klagar på appar och liknande som inte fungerar.
Till dom vill jag säga att det är år 2016. Tekniken finns. Använd den då?!
Varför måste allt vara så himla efter och trögt i det här landet? Jag blir galen.

2016 kan man faktiskt inte förvänta att såna tekniska saker ska fungera i Tyskland.
Was glauben Sie denn?

Härligt välkomnande inlägg såhär efter flera månaders paus😉
Jag skyller på min feber och uttråkan. Haha.

IMG_5622

Igår var det 1 maj och det börjar äntligen bli lite varmare igen!

Första maj är ju en kravalldag i Berlin. Det är många demonstrationer osv. Kreuzberg är ”känt” för sina stenkastningar, bilbränder osv. Men det har jag aldrig upplevt, trots att jag varit i Kreuzberg nästan alla 1 maj jag varit här. På dagen alltså.
Då är det mest party. Som en stor gatufest med musik och mat från hela världen.
Det är väl på kvällen det blir mer kravallstämning. Samt de demonstrationerna av de som har mer radikala åsikter.

Att det var Valborg i lördags hade jag totalt glömt bort. Först fick jag en massa snap från folk som satt på olika fester. Men när jag gick förbi banken vid Eberswalder Strasse som hade i stort sett murat igen fönster och ingångar, kom jag på att det är dags för första maj igen och att det därmed är Valborg.

Ju längre jag har bott här ju mindre viktigt blir såna saker. Eller viktig och viktig… Ärligt talat skiter jag i såna mindre viktiga högtider nu för tiden, haha.
Att folk firar Valborg i Sverige, jag kan inte göra så mycket med den infon och det är länge sen som jag kände ett behov av att fira sånt här i Tyskland.
Dessutom blommar syrener, spireor och kastanjer så det känns inte riktigt rätt, för i norra Värmland blommar det definitivt inga syrener den 30 april..

Igår tog jag en Spreepromenad och avundades alla som satt och grillade på gräset längs vattnet, idag blev det glass och lekplats och en massa pappersjobb till en myndighet som av nån anledning tror att jag tjänat 21 000 Euro på tre månader under 2015… Tänk om det ändå vore så… Hade summan varit i kronor så hade det ju varit mer rimligt.

Jag hittade ett gammalt USB-minne med gamla bilder…

100_2596
Älskade Tuva, på andra sidan Östersjön [Skåne]

DSCN0314
Vi åkte fyrhjuling hos farmor och farfar

DSCN0984
Älskade Fanny med sin söndertuggade fotboll

DSCN8721
Vårt gamla kök, våra gamla köksmöbler och den vita byrån var träfärgad…

DSCN5301
Minsta kusinen. Då sex år. Idag femton.

DSCN4957
Pappa på Esbjörn i Velen

DSCN4939
Vi hade tre hundar och inget staket

Det var alltså såhär det såg ut sist jag bodde i Sverige?! Vi hade bara tre hundar och vi hade fortfarande en studsmatta. Vi hade inte renoverat huset och inte byggt ett hundstaket rakt genom trädgården. Vi  hade den gamla volvon som finbil. Det var jag och pappa som turades om att klippa gräset, för Nils fanns inte [lilla gräsklipparroboten]. Alla kusiner var små på riktigt. Ingen hade smartphones eller instagram. Jag hade inte ens facebook.

Herregud.
Var det så det såg ut sist jag bodde i Sverige? Jag minns det knappt. Det känns så mycket längre bort än den första tiden i Tyskland.
Har jag bott här så länge?
På något sätt har jag inte riktigt tänkt på alla förändringar som skett. Men nu när jag hittade det här gamla USB-minnet från 2008 blev det väldigt tydligt.

Jag minns den där sommaren 2007 som en kall och regnig sommar så jag är lite förvånad att det faktiskt är några bilder där solen skiner.
Bilden på Tuva vid havet gör mest ont. Ingen av hundarna vi hade då finns kvar idag. Men Tuva dog redan julen 2011 efter att hon varit sjuk i tre veckor. Fem år. Det gick jättefort.
Som att hon väntade på att jag skulle komma hem och vara där hos henne.
Och jag minns när jag satt på flyget tillbaks till Berlin och vi flög upp bland molnen. Jag lyssnade på Charlie Brown med Coldplay och jag såg skånska kusten genom flygplansfönstret. Jag tänker fortfarande alltid på henne när jag ser den kustremsan.
Jättelänge kändes det som att hon gick bredvid mig på mina promenader i Berlin.

20140417-113634.jpg
Häggen blommar för fullt. Eller fågelkörsbär som den heter översatt från tyska. [Växter och bilord är för övrigt det jag är sämst på på tyska]
Men det är fortfarande ingen värme. Inte alls. Men nu kommande veckan ser det i alla fall ut som att temperaturerna kommer gå upp till i alla fall 17 grader. Det är alltid något.

Jag lyssnar på Veronica Maggios nya låt, skriver räkningar och ska hänga tvätt.
En kompis har sovit på soffan eftersom hon inte kunnat vara hemma de senaste dagarna. Och believe it or not, men efter hela tretton dagar kom varmvattnet tillbaka.
Tretton dagar… Mitt hjärta håller upp nån idyll om att ”så hade det aaaaaaldrig varit i Sverige”.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: